Miljöpartiet har presenterat sitt eget valmanifest och det skärper en redan tydlig politisk konflikt mellan regeringsalternativen i synen på hur Sverige ska utvecklas. Det gäller inte minst hur vi ser på ansvar för statsfinanserna och hur jobben ska bli fler. Det är viktigt för oss moderater att syna konsekvenserna av Miljöpartiets politik eftersom många är nyfikna på detta parti som hittills undgått sakpolitisk granskning, inte minst av sin ekonomiska politik.
Vi ska ställa vår ansvarsfulla agenda mot deras oansvariga politik. Vår ambition att utveckla Sverige till ett föregångsland ska ställas mot konsekvenserna av deras politik. Alternativet till vår idé om full sysselsättning är ett Sverige där färre arbetar mindre tid. Färre i arbete skapar i sin tur sämre förutsättningar för klimatarbete och investeringar i viktiga välfärdsverksamheter.
Miljöpartiet har tidigare gett besked om höjda skatter för låg- och normalinkomsttagare samt höjda arbetsgivaravgifter för unga under 26 år. Valmanifestet presenterar inga nya svar på hur jobben ska bli fler. Tvärtom är det en lång löfteskatalog där vare sig kostnader eller tillräcklig finansiering anges. Stora skattehöjningar på bilresor, återinfört friår och snabbavvecklad kärnkraft, skulle försämra förutsättningarna för Sveriges ekonomiska återhämtning.
Vi har låtit opinionsinstitutet Sifo undersöka hur de svenska väljarna ser på några av deras förslag där vi har tydliga alternativ. Totalt nio frågor ringar in några av partiets mest centrala idéer och det är intressant att deras politik så tydligt saknar folkligt stöd.
Det handlar om snabbavvecklad kärnkraft, avskaffade betyg i grundskolan, höjt bensinpris med två kronor litern genom olika skattehöjningar, avskaffat livstidsstraff för mord, höjda arbetsgivaravgifter för unga under 26 år, avskaffat militärt försvar på sikt, återinförd fastighetsskatt, samt minskning av den generella arbetstiden till sex timmar per dag. Vi har också ställt frågan hur väljarna ställer sig till höjda inkomstskatter för låg- och medelinkomsttagare eftersom de säger nej till fjärde steget i jobbskatteavdraget.
Resultatet visar att det finns en mycket stor skepsis i breda folklager mot Miljöpartiets politik och istället ett stort stöd för våra uppfattningar. Det är viktigt att vi nu tydliggör för väljarna vilken politik Miljöpartiet står för och vilka konsekvenserna skulle bli för Sverige.
76 procent tycker att det är dåligt att höja inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare. Inte ens var tredje väljare tycker att det är en bra idé att snabbt avveckla kärnkraften i Sverige. 81 procent motsätter sig ett avskaffande av betygen för elever i grundskolan och 84 procent vill inte ha en skattehöjning på bensin på två kronor. Samtidigt uppskattar 86 procent att det har blivit billigare att anställa unga.
Förslagen om att avskaffa både livstidsstraffet och det militära försvaret samlar endast stöd hos 10 respektive 18 procent av väljarna. 66 procent motsätter sig ett återinförande av fastighetsskatten och 55 procent anser det vara orealistiskt att minska den generella arbetstiden till sex timmar per dag.
Inte i någon av dessa nio frågor håller väljarna med Miljöpartiet. Faktum är att inte ens Miljöpartiets väljare delar partiledningens uppfattning. I sju av nio frågor är det fler av partiets väljare som inte håller med partiledningen än som gör det.
Det finns med andra ord goda möjligheter för oss att också vinna väljare som idag är nyfikna på Miljöpartiet som väljare till Moderaterna i höstens val. Nu hänger det på oss att tydliggöra alternativen.
Inlägget skrivet av Per Schlingmann
Mätningen gjordes mellan 29-31 mars och 1000 personer tillfrågades.

Dela





Hej!
Den stora skillnaden mellan Miljöpartiet och Alliansen är att Miljöpartiet tror på de unga arbetslösa akademikerna, dvs de nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade akademikerna.
De vill ge dessa rimligare villkor än vad allilansen vill.
Miljöpartiet vill tex införa ett studerandevillkor som en riktig och
fungerande omställningsförsäkring.
Detta kan vara rimligt speciellt när man har läst Saco rapporten “Unga akademikers arbetslöshet och etableringsproblem”.
Tittar man på en majoritet av dessa personer så lever nästan samtliga långt under den internationellt erkända fattigdomsnormen.
Tittar man på en majoritet av dessa så började de allra flesta att söka jobb redan tidigt under sin utbildning , men en majoritet av dessa fick aldrig något av de extrajobb eller deltidsjobb de sökte utan blev som vi säger “bortsorterade”.
För en majoritet fortsatte denna bortsortering oavsätt hur många jobb de sökte och oavsätt hur aktiva de var med att söka jobb.
Således har denna stora majoritet fått sämre villkor under alliansen eftersom studerandevillkoret togs bort 2007.
Dessutom har Arbetsförmedlingen sagt ifrån att “Vi kan inte hjälpa några arbetslösa akademiker för det ingår inte i vårt uppdrag” så det betyder att ingen av de nyutexaminerade eller relativt nyutexaminerade unga akademiker har fått tillgång till de nystartsjobb som lovades under valrörelsen 2006.
Själv vet jag detta också av egen erfarenhet, då jag börjar närma mig snart 10000 sökta jobb överallt på hela arbetsmarknaden i hela Sverige, och jag har personligen aldrig någonsin fått ett positivt svar oavsätt hur aktiv jag är med att söka jobb och följa reglerna.
Personligen har jag också sökt jobb i andra EU-länder och aldrig fått ett enda jobb, så jag vet hur min egen verklighet ser ut och hur min egen ekonomi ser ut.
Till skillnad från politiker så ljuger inte jag. Jag är nämligen uppväxt med att man skall sköta sig och att man alltid skall uppträda trevligt och ansvarsfullt mot andra människor.
Själv har jag både akademisk examen och erfarenhet från utlandsstudier. Dessutom har jag tidigare i mitt liv bott utomlands i engelskspråkigt land så jag läser, skriver och talar flytande engelska.
Förutom akademisk examen har jag specialistkurser inom Förvaltningsrätt för blivande professionella handläggare, men även en specialistkurs i Omvärldsanalys bakom mig.
Jag är inte besvärlig på något sätt, men ändå behandlas jag som skit överallt i samhället. Dessutom är jag heller inte bidragstagare eftersom jag inte tror på att man skall leva på bidrag, dvs jag har ännu inte kvalificerat mig för A-Kassa och något försörjningsstöd har jag inte. Så, jag vet till skillnad från politikerna hur det är att ha det mycket svårt ekonomiskt.
Så, jag har fått nog av alla som bara trampar på mig hur som helst och som behandlar mig som skit överallt i samhället. Jag håller därför med det uttryck som NHL proffset Mikael Samuelsson använde när han inte blev uttagen till OS, och nu tycker jag i princip att de som behandlar mig så här himla dåligt överallt på arbetsmarknaden verkligen kan ta att “Go fuck themselves”.
Mvh
Mikael