Mycket av den politiska debatten har det senaste året handlat om krisbekämpning. Men nu ser vi ljuset i slutet av tunneln och det är dags att blicka bortom krisen.
Där möter vi nya utmaningar i en värld allt mer präglad av globalisering och konkurrens. Nationer som Kina och Indien gör stora och långsiktiga satsningar på utbildning och forskning, för att kunna konkurrera med kunskap istället för med tillverkning till låga priser.
De kunskaps- och forskningsintensiva företagen i Sverige bär stora delar av vårt välstånd. Bolag som Ericsson, AstraZeneca och ABB har tack vare ständig forskning och nya innovationer klarat konkurrensen. Vi behöver skapa förutsättningar för att dessa företag även i framtiden ska kunna leda utvecklingen. Dessutom behöver vi skapa förutsättningar för nya innovationer och kunskapsbaserade företag.
Det gör vi genom att förbättra Sveriges forsknings- och företagsklimat. På Folkpartiets liberala riksmöte har Tobias Krantz och jag i dag presenterat ett program som kan bidra till att göra Sverige till ett spjutspetsland. Avdragsrätt för donationer till forskning, skatterabatter för forskningsintensiva företag, särskilda rabatter för experter och vetenskapsmän inom olika områden som flyttar från andra länder för att verka i Sverige några år och nya riskkapitalavdrag.
Så skapar vi spjutspetslandet Sverige - ett modernt skatteparadis dit kunskap och forskning söker sig.
Globaliseringen är inget hot. Globaliseringen ger nya möjligheter, både åt människor på andra sidan jordklotet, och här i Europa och Sverige. Men det är dags att bestämma vilken ambitionsnivå Sverige ska ha för framtiden.
Läs mitt tal på riksmötet här. Läs rapporten Spjutspetslandet Sverige här.
Dela
" alt="" />
Hej!
Nu har jag läst rapporten “Spjutspetslandet Sverige” och jag tycker den är utmärkt.
Det här är ett bra steg i rätt riktning.
Nu gäller det bara att fundera över det riktigt stora problemet “Varför är så många unga akademiker utanför arbetsmarknaden istället för etablerade på arbetsmarknaden?”.
Detta har jag tänkt mycket på sedan jag läste Saco rapporten “Unga akademikers arbetslöshet och etableringsproblem”.
Det ser lite olika ut bland olika unga akademiker. Enligt Saco rapporten så är det särskilt en grupp av individer som de tar upp som har särskilt svåra problem att ens komma in på arbetsmarknaden oavsätt om det är hög eller lågkonjunktur. Det är de som gått något av de teoretiska samhällsvetenskapliga programmen av hög kvalitet, tex statsvetenskapliga programmet, eller freds- och konfliktvetenskap som är en utbildning av hög kvalitet med internationell profil.
Det är olyckligt att de som gått de här programmen inte kommer in på arbetsmarknaden efter examen, och att det i många fall dröjer 4-5 år efter examen innan de kommer in på arbetsmarknaden.
Jag har intresserat mig mycket för det här problemet och håller kontakt med de som har det svårt att komma in på arbetsmarknaden eftersom jag själv drabbats av problemet.
Men, man sitter ju inte passiv för det. Åtminstone inte jag. Själv söker jag många olika lämpliga jobb runt om i landet, men hittills har jag tyvärr haft oturen att hela tiden hamna bland de bortsorterade.
Det gör att jag verkligen förstår att det finns ett behov av en fungerande omställning mellan utbildning och arbete, så man klarar sin försörjning.
Det är ju dumt om man ställer till det för individen, vilket tyvärr har blivit resultatet av det borttagna studerandevillkoret.
Detta har man lyckats mycket bättre med i andra länder, på grund av att samverkan mellan akademi och verklighet fungerar mycket bättre inom just de samhällsvetenskapliga disciplinerna än vad det gör i Sverige.
Det gör att många nyutexaminerade som inte får jobb i Sverige känner sig “tvingade” att utvandra permanent. Detta därför att de har inte råd att stanna kvar i landet på grund av att de då får problem med CSN som inte bryr sig om att vänta med att kräva återbetalning av studielån. Dessutom har man försvårat regelverket för just denna grupp som redan har det extremt svårt genom att man i princip gör det omöjligt att få nedsättning av återbetalning av studielån. Detta blir tydligt med de två fall som jag läst om som varit uppe till prövning i regeringsrätten.
Många väljer därför att utvandra/emigrera till länder utanför EU. Detta gör att Sverige bara slänger bort kompetens istället för att ta tillvara kompetens.
Det blir andra länder som får nytta av det istället. Jag förstår verkligen de som väljer att genast efter examen utvandra till länder som Australien, Kanada och Amerika där man efterfrågar vår komeptens aktivt och där de verkligen vill ta tillvara vår kompetens.
Så sent som idag så såg jag en annons om att The Government of Ontario har behov av och efterfrågar vår kompetens, så det jobbet skall jag söka för i Sverige får jag inga jobb oavsätt hur hårt jag anstränger mig. Börjar faktiskt tröttna på Sverige som behandlar en som skit!.
Mvh
Mikael